Dagens bild...

Noah förklarar att bilen har ajaj...

Dagen snöade bort. Vi var ute en stund i förmiddags men sedan började det snöa och snöa och snöa. Ja, ni förstår! Det blev inomhuslek istället!

Mamma, som idag varit uppe på anställningsintervju i Linköping, blev offer för den svenska tågtrafikens inkompetens. Hon skulle egentligen varit hemma för flera timmar sedan men sitter nu på ett tåg som planeras anlända till Alvesta så småning om. Där ska hon byta tåg (om det finns något som fungerar) för att åka vidare mot Kalmar. Vi får se hur det hela slutar.

Kramar från Noah och mig!


Barn-hjärtteamet i Kalmar

Vi var på sjukhuset idag och tog prov. Det gick som vanligt utmärkt. När Noah och jag satt i väntrummet kom Anna (kurator på barnmottagningen) och Ulrika (hjärtsjuksköterska) förbi för att prata lite. Då insåg jag hur mycket de betyder och hur mycket jag kommer sakna barn-hjärtteamet i Kalmar, nu när vi snart skall flytta till Linköping. Tack vare Thomas (Noahs läkare), Ulrika, Anna och Karl-Johan har vi stannat i Kalmar. De har varit en enorm trygghet för oss. Alltid stöttat. Alltid kommit med kloka och värmande ord när det känts svårt. ALLTID ställt upp till 110 procent! Jag är så oerhört glad och tacksam för att vi fått lära känna dessa människor! De är helt fantastiska. I yrket är de oerhört kompetenta allihop men det är som människor jag beundrar dom allra mest! Min önskan är att Noah får träffa allesammans när han blir äldre så att han får se vilka underbart fina människor som tog hand om honom när han var liten. Tusen och åter tusen tack till Barn-hjärtteamet i Kalmar! Ni betyder oerhört mycket för oss och andra familjer som befinner sig i samma situation!

Kram! ♥

Vårt lilla hjärtebarn...


Sommar

Noah spenderade mycket tid inne hos fåren och grisarna när vi besökte Kolmården!

Pussar i solen

Så här vill jag alltid minnas dig och mig! I solen på en strand med många, många pussar!

Mina älsklingar!

Sitter hos mormor och morfar och saknar mina två små killar supermycket. Idag har mamma jobbat som vanligt, men mötte upp killarna efter jobbet för att gå en sväng på stan. Mamma köpte fina kläder och Noah shoppade loss inne på leksaksaffären. Du är värd allt Noah! Noah var jätteduktig idag och gick själv hela vägen in till stan, otroligt att du orkar plutten. Vi är sååå stolta över dig. När vi kom hem så somnade Noah, mamma lagade mat och pappa åkte till apoteket för att hämta mediciner till lillfisen. Som vanligt ränner vi runt i sista minuten när medicinerna har tagit slut. Men det löste sig! Vid fem hade mamma packat färdigt och var redo för att åka till Karlshamn för att hälsa på familjen och käka julbord med goa vänner. Det hela kändes bra tills jag skulle säga hejdå! Det är lika jobbigt varje gång, vill bara ha honom med mig hela tiden!! Men men två dagar går fort.
Imorgon kommer ju din farmor och farfar för att hälsa på som du älskar.
Nästa vecka blir det arbetsintervju i Linköping och förhoppningsvis blir vi glada ägare till en ny lägenhet också!

Sov gott!

Saknar er! ♥

Peka

Tagen i sommras, en av mammas favoritbilder!

Snökaos

Imorse när vi vaknade var himlen och marken vit. Ett besök på sjukhuset var inplanerat klockan 08.15. Pappa gick upp runt sju medan Noah låg kvar och sussade i sängen. Kvart i åtta blev pappa tvungen att väcka familjens prins eftersom det bara var en halvtimme tills provtagningen skulle äga rum. Som tur är bor vi ganska nära sjukhuset. För när vi kom ut till bilen var den täckt av snö! Klockan 08.12 klev vi innanför dörrarna till barnmottagningen. Snacka om timing! Provtagningen gick förövrigt utmärkt även idag! Som plåster på såren fick Noah en dinosauriebok av sjukhuset! En nöjd Noah och pappa vandrade därefter ut i snökaoset igen.

Väl hemma så spelades det fotboll inne i vardagsrummet innan Noah insåg att han hade "ajaj" i fingret. Då sa pappa "men du fick ju en dinosauriebok för besväret" och då sken Noah upp som en sol och ropade "ja ja ja" för att därefter sätta sig och "läsa". Antar med andra ord att smärtan inte var riktigt så hög som han ville få det att låta. :-) 

Ha det bäst! ♥


Snögubbe


Noah bredvid årets första snögubbe!

Inatt föll den första snön över Kalmar. På förmiddagen bestämde sig därför Noah och pappa för att bygga en snögubbe på innegården. Efter att pappa (med ytterst lite hjälp från Noah) rullat två stora snöbollar och format kroppen på snögubben så var det dags att sätta dit ögon, näsa, mun och armar. Ögonen bestod av två körsbärstomater (där den gröna blasten fick agera pupiller) och näsan givetvis av en morot. Munnen fick vi till genom att böja en pinne och slutligen satte vi dit två grenar som armar. Noah var både stolt och glad efter att vi inspekterat den färdiga gubben. Det var även pappa skall vi tillägga!

Morgonen böjade annars med en sångstund från Noah. Han låg i sin säng och sjöng medan en väldigt trött pappa försökte vakna till liv. "Joppeji Joppeja..." så lät det ungefär om man skall översätta det i skrift. Mycket mysigt var det iallfall. Ett extra plus i kanten till pappa, som lyckades spela in stora delar av sången, trots att kaffe och frukost inte var intaget.

En annan rolig incident skedde vid vårt senaste sjukhusbesök förra fredagen. Eftersom Noah medicineras med Waran (blodförtunnande läkemedel) efter TCPC-operationen medför det en hel del blodprov. Noah var dessutom förkyld en tid efter operationen vilket inneburit att dosen Waran behövts korrigeras vilket i sin tur lett till mer frekvent provtagning. I fredags skulle han däremot inte ta prov utan vaccineras för den årliga influensan. När vi satt oss ned i väntrummet lyfte han på fingret (där de tar det kappilära blodprovet) och viftade lite. Då sa jag snabbt att "idag behöver du inte stickas i fingret" varpå Noah replikerad "men pappa, joo". Jag frågade då om han ville bli stucken i fingret och han svarade "jaa". Rolig kille!!! Till saken hör att Noah inte alltid varit så sammarbetsvillig när det skall stickas (även om han varit otroligt duktig de flesta gångerna). Vaccinationen då...jo det gick alldeles utmärkt! Han grät ett par tårar och fick sitt bokmärke. Sen var han nöjd!

Nu åter till Lund. Vi mötte som vanligt fantastiska föräldrar och barn när vi var där senast. Dessa människor glömmer vi inte. De finns kvar här inne! När Noah genomgick Glenn-operationen (våren -09) mötte vi Mathias mamma. Mathias, som ni finner på bild under inlägget "TCPC-operation i Lund", är en kille som man aldrig någonsin glömmer. Han är en riktig kämpe! Vi tänker ofta på honom och alla andra som vi mött under vår resa med Noah. 


Sov gott i snökaoset!


Många kramar från oss! ♥   


RSS 2.0