Snögubbe
Noah bredvid årets första snögubbe!
Inatt föll den första snön över Kalmar. På förmiddagen bestämde sig därför Noah och pappa för att bygga en snögubbe på innegården. Efter att pappa (med ytterst lite hjälp från Noah) rullat två stora snöbollar och format kroppen på snögubben så var det dags att sätta dit ögon, näsa, mun och armar. Ögonen bestod av två körsbärstomater (där den gröna blasten fick agera pupiller) och näsan givetvis av en morot. Munnen fick vi till genom att böja en pinne och slutligen satte vi dit två grenar som armar. Noah var både stolt och glad efter att vi inspekterat den färdiga gubben. Det var även pappa skall vi tillägga!
Morgonen böjade annars med en sångstund från Noah. Han låg i sin säng och sjöng medan en väldigt trött pappa försökte vakna till liv. "Joppeji Joppeja..." så lät det ungefär om man skall översätta det i skrift. Mycket mysigt var det iallfall. Ett extra plus i kanten till pappa, som lyckades spela in stora delar av sången, trots att kaffe och frukost inte var intaget.
En annan rolig incident skedde vid vårt senaste sjukhusbesök förra fredagen. Eftersom Noah medicineras med Waran (blodförtunnande läkemedel) efter TCPC-operationen medför det en hel del blodprov. Noah var dessutom förkyld en tid efter operationen vilket inneburit att dosen Waran behövts korrigeras vilket i sin tur lett till mer frekvent provtagning. I fredags skulle han däremot inte ta prov utan vaccineras för den årliga influensan. När vi satt oss ned i väntrummet lyfte han på fingret (där de tar det kappilära blodprovet) och viftade lite. Då sa jag snabbt att "idag behöver du inte stickas i fingret" varpå Noah replikerad "men pappa, joo". Jag frågade då om han ville bli stucken i fingret och han svarade "jaa". Rolig kille!!! Till saken hör att Noah inte alltid varit så sammarbetsvillig när det skall stickas (även om han varit otroligt duktig de flesta gångerna). Vaccinationen då...jo det gick alldeles utmärkt! Han grät ett par tårar och fick sitt bokmärke. Sen var han nöjd!
Nu åter till Lund. Vi mötte som vanligt fantastiska föräldrar och barn när vi var där senast. Dessa människor glömmer vi inte. De finns kvar här inne! När Noah genomgick Glenn-operationen (våren -09) mötte vi Mathias mamma. Mathias, som ni finner på bild under inlägget "TCPC-operation i Lund", är en kille som man aldrig någonsin glömmer. Han är en riktig kämpe! Vi tänker ofta på honom och alla andra som vi mött under vår resa med Noah.
Sov gott i snökaoset!
Många kramar från oss! ♥
